Valet börjar närma sig med stormsteg, och det börjar talas om stora manifestationer, övergripande strategier, detaljerade planeringar och ingående beskrivningar av vad som ska göras. Dessa saker har förstås sin plats i kampanjandet, men ibland har vi som människor helt enkelt inte tid, ork eller möjlighet att vara med på de där stora sakerna. Så därför vill vi den här gången ta upp några exempel på lågenergiaktivism – små saker som kan göras utan större ansträngning men som ändå har en effekt i längden.

En väldigt lätt sak är att alltid gå omkring med någon slags partilogga synlig på kläderna. Det spelar ingen roll om folk kommenterar den eller inte – de ser den och registrerar den både medvetet och omedvetet. När de ser att det inte bara är en ensam person som går omkring med en sådan, utan att vi pirater tycks vara överallt samtidigt, så försvinner undan för undan deras tvivel på att Piratpartiet är ett parti att räkna med. Särskilt om vi är många.

För de av er som bor i den digitala världen finns ett annat enkelt sätt att hjälpa till: nämn oss, och gilla när andra gör det. Se till att två eller tre gånger om dagen skriva någonting som nämner Piratpartiet. Det kan vara i en statusuppdatering, tweet eller vad som helst. Precis som med de fysiska loggorna så blir folk intresserade om de ser vårt namn tillräckligt ofta, och eventuellt kommer de att kika in på vårt partiprogram bara för att se vad all uppståndelse handlar om.

Detsamma gäller förstås på Twitter. Om du läser ett bra blogginlägg om oss – twittra om det. Om någon redan gjort det – retweeta. När Piratpartiet twittrar ut saker – retweeta dem två gånger. Om någon retweetar någonting du retweetat… ehm, då kanske det är bäst att låta det vara nog. För varje gång någon tweetar om ett bra inlägg så läser minst tre personer inlägget, vilket blir en del om vi är ett gäng som kvittrar i harmonisk skönsång.

En lite mindre digital variant är att remixa gul bil-leken och göra den piratig. Dvs att du, varje gång du ser, hör eller tycker dig ana att en pirat är i faggorna, boffar till personen närmast dig och utbrister “pirat!”.

En annan är att ta Olofs tiominutersregel och alltid bära med dig tillräckligt med flygblad för att spontant ställa dig och dela ut dem i tio minuter. Flygbladen är ju trots allt inte särskilt tunga, och det finns ett till synes oändligt antal av dem till hands, så var inte rädd för att fråga din lokale funktionär om fler. Eller, om du är den lokale funktionären, att beställa in fler.

Det här är på intet sätt en komplett lista, utan ett par exempel på hur kampanjande kan gå till även utan stora samordningar. Det finns ingenting som säger att kampanjande alltid måste vara stort och bombastiskt – ibland räcker det faktiskt bara med att ta tillvara på de där små tillfällena i vardagen. Ibland är det till och med effektivare än våra stora manifestationer, i och med att vi kan göra det så ofta och så spontant. För att inte tala om så länge.

Var kreativ. Hitta gärna på nya varianter av lågenergiaktivism, och remixa de som redan uppstått. Men mest av allt – ha roligt. Det finns ju, trots allt, inget bättre sätt att vinna hjärtan än att göra någonting på ett hjärtligt vis.