Ibland händer det att självförtroendet sviker. Ibland händer det att den där rösten i ens bakhuvud greppar tag i en och får självtvivlet att framstå som större än det behöver vara. Ibland blir det till och med så stort att det blir omöjligt att inte ställa frågan till sig själv – har min insats någon effekt? Är det jag gör betydelsefullt?

Ibland kan det till och med bli så illa att hela aktiviteten som sådan ifrågasätts. Är det meningsfullt att dela ut flygblad? Är det meningsfullt att skriva ännu ett blogginlägg? Borde jag ens avsätta tid och energi åt att göra just det just jag gör?

Detta är ofrånkomligt, och vi drabbas alla av sådana tankar lite då och då. Det första som ska sägas om detta är att det är okej, så det behöver inte göras värre av att du ger dig dåligt samvete över det hela. Ta bara en paus och fundera över det hela en stund, och ta gärna kontakt med dina lokala funktionärer och prata med dem om det. Om du behöver ta några dagar till att vila upp dig så gör det. Vi drabbas som sagt alla av tvivel ibland, och för det mesta så är det bara trötthet.

Det är helt okej att ta en paus vila upp sig ibland. Det ingår i ett aktivt kampanjarbete.

Det andra som ska sägas är att alla delar av en kampanj är en del av en helhet. Alla delar av organisationen rör sig åt samma mål, och alla delar är beroende av alla andra för att kunna fungera effektivt. Flygbladsutdelare behövs för att uppmärksamma folk på att partiet finns; bloggare behövs för att hålla kvar deras uppmärksamhet när den väl är fångad; fikor, demonstrationer och andra sammankomster behövs för att hålla ångan igång och introducera nya medlemmar till vad som är i görningen – och om vi brister i någon del av kampanjandet så brister vi i praktiken med alla.

Alla delar är lika viktiga, som synes, men de fungerar bara därför att vi utför alla samtidigt. Och just därför blir det extra viktigt att just du är aktiv och engagerad – du är kampanjens viktigaste deltagare, och det är du som håller den igång med ditt aktiva engagemang. Men detta beror inte på att du är ensam, utan det beror just på att vi tillsammans är väldigt många som gör väldigt mycket samtidigt. Och för varje utdelat flygblad, varje skrivet blogginlägg, varje muntert fika, varje arrangerad demonstration, varje utfört moment i kampanjandet så blir alla andra delar så mycket effektivare.

Det tredje som ska sägas är att du – just du – gör ett fantastiskt jobb, och att du förtjänar allt erkännande du kan få för detta. Det är tack vare dig vi medkampanjare orkar kämpa vidare hela vägen till valdagen.

Det är 74 dagar kvar. Nu kör vi järnet. Du, jag, och resten av partiet – tillsammans.