Nyheterna om attackerna mot Wikileaks, Piratpartiet och andra sidors möjlighet att befinna sig på nätet har genererat väldigt mycket ilska. Många – exempelvis Anonymous – har valt att uttrycka den genom att bemöta eld med eld, och sålunda riktat liknande attacker mot de mål de finner lämpliga. Vilket många gånger inneburit att till synes slumpmässiga måltavlor utsatts för oproportionerliga ingrepp i sin rätt att yttra sig.

Det har också rests röster om att även Piratpartiet borde använda sig av dessa metoder.  Nu när internet ligger i krig är och bör alla medel vara tillåtna, right?

Fel.

Som kampanjinslag är dylika metoder fruktansvärt kontraproduktiva. De skapar motvilja hos människor genom att omedelbart klassa oss som “terrorister”, ger belägg till missuppfattningen att det enda vi bryr oss om är datorer, och genererar inga som helst positiva effekter när allt väl är sagt och gjort. Faktum är att våra motståndare mycket väl skulle kunna sprida rykten om att vi sysslar med sådant just för att åstadkomma negativ PR för vår del – vilket i dubbel bemärkelse är motsatsen till bra kampanjande.

Men den största anledningen till att vi inte sysslar med sådant ligger i att vi är ett parlamentariskt parti som arbetar med demokratiska metoder för att reformera vissa specifika lagrum. Och som sådant finns det ingen som helst plats för felriktade, enkelspåriga och kontraproduktiva upptåg som om femtio år generat kommer att ursäktas med att “det kändes som en bra idé just där och då”.

Våra metoder för att göra detta är opinionsbildning, informationsspridning och kreativa manifestationer i det offentliga. Att agera på barnsliga impulser om att hämnas på “fienden” ingår inte i detta.

Den som tror att Piratpartiet är detsamma som Anonymous kommer att rösta på någonting annat. Skapa inga anledningar att låta ens någon tro att en sådan tro är ens avlägset befogad.

Det vore motsatsen till bra kampanjande.